"Ty der föll ju ner öfver Bottenhafs spegel
en dimma, man såg hvarken fot eller segel.
Man hvisslade skarpt och man tutade bra
för säkerhets skull gick det långsamt åsta'

Men statsutskottsherrarna, som oss regera
och som ej så sällan i dimma fundera,
de slogo sig samman till en komité,
och hur de arbetade der kan ni se!"

"Wi en Jansson han förde oss fram öfver Qvarken,
i hamnen vid Ratan han bergade arken.
Och fastän det utanför storma och tjöt,
låg Njord helt stilla i lugnvattnets sköt."

"Fast åttio år ha gått fram från den tiden,
ej minnet förgått, då här rasade striden.
Ej glömd är den kämpe, som då för sitt land
föll stridande tapper med svärdet i hand."

Från Luleå tar riksdagsmännen tåget på den nyanlagda Malmbanan. Inte långt från stationen i Gellivara ligger den övergivna gamla kyrkan.

"En tropp af de piggaste uti vår skara
sprang upp för att se, hur på Dundret månd' vara.
Och der för sin möda man vann ock sin lön,
vid midnattens sol, som var strålande skön."

"Vi sprungo som getter på berg och på backar
och sågo i fjärran de snöhöljda klackar.
Och Behm han tog av oss i fotografi.
Hur det tar sig ut skall ni genast få si."

Här ett stopp på återresan i Nattavaara, efter ett avvärjt sabotage i Ripats.

Riksdagsmännen fortsätter till Kalix och Haparanda, här på den nybyggda bron över Torne älv - den s.k. Handolinska bron mellan Haparanda och finska Torneå. Sedan återvänder de tillbaka söderut igen.