Vid sidan av nationalism präglades också större delen av 1800-talet och början av 1900-talet av europeisk imperialism. Imperialism syftar till att en stat strävar efter att utöka sin politiska och ekonomiska makt över andra länder.

I slutet av 1870-talet inleddes en kapplöpning mellan de ledande europeiska staterna om att erövra landområden på andra kontinenter. Storbritannien och Frankrike skaffade sig de största kolonialväldena och många andra europeiska länder följde efter. Afrika och Asien delades upp mellan de europeiska stormakterna. Kina blev ingen koloni, men förlorade det mesta av sin självständighet

Orsakerna bakom imperialismen kan delvis förstås genom ekonomiska motiv. De europeiska stormakterna utvann bland annat råvaror från sina kolonier som utnyttjades i hemländernas industrier. Samtidigt skapade de erövrade områdena en ännu större marknad för kolonialmakternas handel.

Men imperialismen hade också ofta politiska och kulturella motiv. De västerländska kolonialmakterna ökade sin inbördes status genom att lägga under sig fler kolonier. Samtidigt fanns vid den här tiden en övertygelse om den egna kulturens överlägsenhet gentemot främmande kulturer, vilket ofta tog sig uttryck i godtyckligt våld och intensiv missionsverksamhet.