KAPPLÖPPNINGEN OM AFRIKA

Den europeiska koloniseringen  började redan på 1500-talet men hade sin ”peak” under 1800-talet. Under den senare hälften av 1800-talet förändrades imperialismens karaktär från ett "informellt" kontrollsystem genom militärt inflytande och ekonomisk dominans till formellt direktstyre. De konkurrerande länderna Storbritannien, Frankrike, och kejsardömet Tyskland tvistade om territorialanspråken, och var flera gånger nära ett krigsutbrott. Försök att medla kolonialanspråken misslyckades, och dispyter över Afrika var en av faktorerna som ledde till första världskrigets utbrott.

Koloniseringen motiverades med att rasismen gjordes till vetenskap och att man genom att föra ut kristendomen till de koloniserade folken skulle kunna "frälsa världen".

1800-talets vetenskapliga framsteg och utforskning av människosläktet skapade ett behov av att dela upp människosläktet i underavdelningar. Biologin behövde en motsvarighet till växt- och djurlivets arter. Att man då fastnade för ordet ras var inte helt självklart. Länge fick ras konkurrens av ordet varietet. Men det dröjde inte länge förrän ras och rasbiologi blev vedertagna begrepp.

Mot slutet av 1800-talet var det inte bara biologer som talade om raser, utan även politiker. Med tidens hotfulla termer talade man om att skydda den egna rasen eller folkstammen, vårda den och hålla den ren.

Politiken beblandas med ord och resonemang lånade från biologins språk, men på ett helt felaktigt sätt. Politiker i de flesta av Europas länder såg rasblandning som ett hot, fast det i själva verket är tvärtom

Slaveriet var en kugge i det maskineri som satte igång den europeiska industrialismen. Eftersom stora ekonomiska intressen låg bakom slavhandeln behövdes det också en förklaring till varför det var okej att förslava afrikaner.

Argument hämtades ur bibeln och en ”rasvetenskap” uppstod som påstod att just afrikaner var närmare djur än människan

Från 1500-talet och ungefär 400 år framåt köpte och tillfångatog européer slavar i Afrika. Man räknar med att minst 12 miljoner afrikaner, vuxna och barn, skeppades över Atlanten till Amerika. Av dessa dog många på den farliga resan innan de ens kom fram till slutdestinationen.

Under 1600- och 1700-talen hamnade de flesta afrikanska slavarna i Brasilien och Västindien. När sedan den industriella revolutionen hade kommit igång och textilindustrins behov av råvaror ökade, blev istället södra USA det vanligaste slutmålet för slavskeppen till följd av det ökade behovet av arbetskraft på bomullsfälten.

Den transatlantiska slavhandeln tillhör historiens värsta brott mot mänskligheten. Afrikanska nationer plundrades på sin unga, arbetsföra befolkning. Samtidigt bidrog slavhandeln och slaveriet till att göra Europa rikt. Många tjänade stora pengar på handeln och nya varor som socker och tobak förändrade européernas smak och livsstil. Den transatlantiska slavhandeln är, tillsammans med kolonialismen, nära sammanlänkad med uppbyggandet av västerländska ekonomier och samhällen.